En vanlig fråga är om problem i axellederna ska behandlas operativt eller konservativt. Målet med behandling av problem i axellederna är att axeln ska läka. Operativ och konservativ behandling är inte likvärdiga alternativ. Om ett axelproblem kan behandlas med konservativa metoder ska detta givetvis vara den primära behandlingen. Å andra sidan finns det axelproblem som kräver operation för att läka. En patient med problem i axellederna är läkarens klient och läkaren ska söka den behandling som respektive patient har bäst nytta av. Det bör även påpekas att en proffsidrottare och en kontorsanställd över 50 år har mycket olika mål och intressen.

Det finns bra och dåliga sidor med operativ behandling. Den kan vara enda sättet att återställa leden i toppform. Varje operation medför dock risker. Den värsta risken med operationer är bakterieinfektion. Oftast kommer den oväntat och kan fördärva operationsresultatet. Patientens vävnad kan även reagera ogynnsamt på operationen och detta leder till fördröjd läkning.

Vid titthålskirurgi finns det inga reservdelar. Kirurgen måste arbeta med det vävnadsmaterial som är tillgängligt. Ibland kan situationen jämföras med att laga en trasig socka. Det finns naturligtvis reservdelar till axelleden men de hör samman med proteskirurgi och då handlar det inte längre om idrottskirurgi. Vid kirurgisk behandling behövs inte bara bra kirurgisk teknik, utan också biologisk medverkan, annars sker ingen läkning. Resultatet beror även på utgångsläget och vävnadernas förmåga att återhämta sig. Till exempel vid behandling av bristning av rotatorkuffen är det första målet att bli av med smärtan. Först därefter i viktighetsordning kommer bättre rörelseomfång och styrka.

Kirurgens erfarenhet, bra operationsteknik och modern utrustning ger det bästa resultatet vid kirurgisk behandling av axelleden. Den överlägset största delen av patienterna får utmärkt hjälp av operativ behandling när problemet behandlas på ett adekvat sätt.